att äta det man vill.

hela kroppen skriker nej, det är som att jag är fastlimmad i soffan. den vägrar att röra på sig.

varje gång det är dags för en springtur är det samma sak, kroppen säger nej. vid det här laget när jag sitter iförd mina springkläder, tillochmed skorna är på, det är då jag överväger att istället för att träna endast äta bananer, röka och dricka kaffe. fast den idén slår jag bort ganska fort, hur ska man klara sig utan palt, gravad lax, plättar, kött, ägg, majonäs, ostbågar, hamburgare, choklad, kyckling, sushi, pasta, mjölk, kakor, potatismos, korv i ugn, tacopaj, beasås, grädde, leverpastej, pilgrimsmusslor, oboy, ost, glass... ja ni fattar grejen.
motivationen hittade tillbaka och av någon konstig anledningen så luktade det stuvade makaroner och stekt fläsk under mesta delen av min springtur.

 Dockan

 Randiga ben

lurig unge + hund 

 brorsdottermys

risotto

världens finaste tröja

 

att klä ut sig är bland det roligaste jag vet men nu när man börjar bli vuxen är det inte lika lätt att få in det i sin vardag. i lördags var det meningen att några kompisar skulle komma hit för att fira lite halloween och jag hade stora förväntningar och hade gjort iordning en utstyrsel.

tyvärr blev det ingenting men det hindrar inte mig från att klä ut sig. den fina peruk jag suttit och sytt en hel kväll kan ju komma till användning ändå, ska fundera vidare på när bara.

att njuta av livets goda lite för mycket

dagen spenderas i horisontalläge, och kanske främst i duschen som tydligen är mitt botemedel för allt.

att vända ryggen till

jag är duktig på att genomföra projekt som påbörjas. idag har jag suttit 5 timmar med trevligt hantverksarbete.
ena halvan har gått till att sy och andra halvan har gått till att trassla ut garn som jag lyckats göra till ett skatbo.
till saken hör att jag är inte bara duktig på att slutföra saker, jag är också väldigt duktig på att kasta saker omkring mig.

Det här var mitt i processen, nu är det garn mest överallt.

 jag har till och med garn på toalettgolvet.
nu är det färdigskapat för den här gången. och städningen sparar jag till en annan gång, ibland måste man kunna vända ryggen till, något jag på senaste tiden blivit lite av en expert på.

att vara 15, kär och dum i huvudet

det gör ont i mig än, men inte för att jag saknar dig utan för hur jag tillät dig att behandla mig


jag är inte längre din.

att låta folk tro

en bekant till mig skrev just att han inte kunde respektera religiösa människor.
jag kan tycka att detta är en aning trångsynt. när någon uttrycker sig på sådant sätt vaknar något i mig. inte för att jag är väldigt religiös utan för att jag faktiskt tycker att man ska kunna acceptera att vi människor fungerar lite olika. religion kan ses som orsaken till många krig, det säger jag absolut inte emot men att inte tycka om fenomenet religion är en helt annan sak än att inte respektera folk som har en tro.

att bita ihop och se glad ut

pappa. min pappa. den tråkiga, envisa och sega gubben.
jag och pappa går inte riktigt ihop men i helgen när jag for för att hälsa på mina föräldrar ville jag ändå göra ett försök. så när han sa att han skulle ut och fiska lördagmorgon frågade jag om jag fick följa. tre gånger fick jag fråga innan jag fick ett svar. svaret var i och för sig; vi får se om du vill imorgon.
klockan 6 vaknader jag och ville helst gå och lägga mig, jag steg upp ändå. pappa satt vid köksbordet och jag frågade hur länge han tänkte vara; 10. även här var min vilja att gå och lägga mig igen stark. tur att jag är envis och hade gett mig på fan att jag skulle med.
det var fortfarande mörkt när vi lyfte på motorn och klockan var bara 6.30 när vi väl kom ut på älven underbart att se hur det ljusnade. jag började frysa om fötterna rätt fort men det är bara bita ihop och se glad ut. efter 2 timmar frågade pappa om jag inte frös om fötterna, jag svarade att det nog var lite småkyligt. vi gick i land och sprang lite grann.
3,5 timmar av (mycket) lite prat och mycket tystnad. det är den finaste stunden jag spenderat med min pappa på många år. 2 napp och en gädda blev det för mig och pappa han fick dricka kaffe med sin dotter ute på älven.

mitt guld! Dom tar allt mitt guld

hemma äntligen, på golvet ligger ett litet brev. det är från telia.
vad trevligt att dom skriver tänker jag. dom vill ha 1972 kronor från mig. tjusigt sa vargen.

saker som går mig på nerverna

• Folk som pratar högt i telefon brevid andra människor (mig)
• Folk som biter på naglarna
• Folk som går på fel sida av vägen
• Folk som kan spara pengar
• Folk som alltid kommer sent
• Folk som tuggar högt och med väldigt öppen mun
• Folk som är för glada
• Folk som inte byter till en ny toalettrulle när den gamla är slut

dessa kommer jag förevigt förakta.

ja, det regnar. vad kan man göra åt det?

regn regn regn. det blir nog en dag framför datorn med bra filmer och serier även idag.

ut i regnet for jag i full fart, och nog fanns det lite kondition kvar fortfarande. jag blev som ett barn och hoppade i vattenpölarna. underbart. jag var en av dom jag själv irriterar mig på, en sån som faktiskt ser glad ut när dom är ute och rör på sig.

någonstans mellan att jag ville ta en liten tupplur till att jag stod i full muddering hann mitt humör ändras. kanske var det när beach boys sjöng om good vibrations men vad det än var så är jag glad att jag nu har hittat tillbaka till soffan. det är inte hälsosamt att vara så pass glad och ha så mycket energi.

att leva i synd

idag gjorde jag något jag inte borde. något som inte är bra för mig men jag gjorde det ändå. kanske borde jag inte ha gjort det men nu är det försent, gjort är gjort och går aldrig att ta tillbaka? jag visste att det var fel medans jag gjorde jag visste redan när jag satt på bussen hem vad mina planer var. det är inte bra för mig men av någon anledning struntade jag i det just då. om jag ligger sömnlös inatt har jag bara mig själv att skylla.
men det var den bästa eftermiddagsluren jag någonsin tagit och om jag hade chansen skulle jag göra det igen.

kent, håkan hellström, dia psalma, lars winnerbäck, marit bergman, bo kaspers orkester. sitter och drömmer mig tillbaka till glömda tider. tider av skratt och gråt, tider av lycka och misär, tider av kärlek och hat.
oj vad mitt hjärta har gråtit till dessa låtar, det är många år sen jag tillät mig själv att titta bakåt. att gå vidare handlar inte bara om att gå framåt. jag har gått framåt, jag är här och nu men hur mycket av det som var är kvar i mig och väntar på att få komma ut?


svunna tider.

en slägga mot knäskålarna

simning sägs vara en av de bästa träningsformerna. i vattnet blir man lättare och folk som annars har svårt att röra på sig kan hoppa runt som ingenting. man belastarinte kroppen på samma sätt därför brukar det rekomenderas för rehabilitering och tjocka människor som behöver komma igång.
igår var jag och simmade, 50 minuter blev det. idag känns det som att någon har tagit en slägga och slagit lite på mina knäskålar. är jag undantaget som bekräkftar regeln?

det är svårt att öppna låsta dörrar utan nyckel

time pass by, even for you and I.

äkta kärlek

eftersom jag inte har lagt in någonting på min dator så består allt av lite hemliga saker som jag förväntas tycka om. fick ett spel som jag föll handlöst för som jag nu nästan inte lyckas slita mig från. zelda - link to thepast, säkert ett spel som många har spelat i sina ungdomsdagar men inte jag. jag är nog från fel generation eller så nöjde jag mig helt enkelt med att spela super mario. det betyder ju iochför sig bara att jag kan njuta av att hitta alla hemligheter i spelet i vuxen ålder.
jag och spel tycker väldigt mycket om varandra eller jag har svårt att göra så mycket annat när jag har hittat ett spel jag tycker om. jag tycker nog inte om spelet hela tiden, speciellt inte när jag kör fast. man kan säga att jag är i en djup kärleksrelation med zelda (inte prinsessan utan spelet) vi bråkar och jag blir jävligt förbannad och måste gå ifrån för att lugna ner mig men vi hittar alltid tillbaka till varandra. zelda ger mig så mycket glädje och lycka, jag skulle nästan vilja påstå att det är äkta kärlek och att vi kommer älska varandra föralltid. men sånt vågar man nästan inte hoppas på.

jag är här för dig.

samhällsstrukturen som den är idag är sjuk på så många plan. att sverige är ett av världens jämlika länder säger inte så mycket när det fortfarande är så mycket som är fel. kvinnor som behandlas som mindre värda endast eftersom de inte besitter någon kuk. kvinnor är till för att passa upp sina män, ta hand om barnen och hålla sig för sig själv. det är oftast helt okej att mannen är otrogen i en relation för det ligger helt enkelt i hans natur att måsta vara med flera kvinnor. hur ska en man kunna hålla sig till en kvinna? det kan man ju inte kräva.
att det är män som sitter på de flesta chefpositioner är bara sjukt, men kvinnor kan tydligen inte ha sådana positioner då vi är alldeles för känslomässiga och skulle inte klara av en sådan styrande position. jag menar man kan ju inte ha en kvinna som chef för hon skulle inte kunna ta massa tuffa beslut utan skulle bara sitta och gråta och fråga efter hjälp.
låt oss införa månggifte, det är ju fruktansvärt synd om den man som tvingas bara ha en kvinna. ta bort lagarna och gör det lagligt att slå sin fru, låt oss gå ut på stan och uppmuntra män att slå sina fruar. kvinnan ska ju trots allt veta sin plats och ibland behöver man sätta henne på plats. ta bort alla kvinnor som faktiskt lyckats ta sig till en chefposition för det är bara att inse att en kvinna kommer aldrig göra det jobbet lika bra som en man. kvinnor ska vara i hemmet, vara tyst och tillfredsställa sin man.

som en kniv i magen

fruktansvärt synd är det om mig idag.
vaknade och solen sken och jag kände mig peppad för enspringtur vid älven men icke, en timme efter jag vaknade slog mensvärken från helvete till. nu sitter jag och äter godis (bra att jag för en gångs skull lyckades att inte äta upp allt på en gång) och spelar Zelda. dagen kommer troligen spenderas med att inte göra särskilt mycket mer än att tycka synd om mig själv.

långkalsonger och en stickad tröja

två veckor utan ledighet får kroppen att säga till. den här lördagen har spenderas precis som en lördag ska, iförd långkalsonger och en hemstickad tröja.
jag började dagen  med att packa ryggsäcken med frukost och en bok. gick ner till älven och bara satt där. ibland behöver man bara få höra hur tystnad låter. eller tystnad kanske inte är rätt eftersom jag hörde både fåglar och ljudet från älven, sånär tystnad jag kommer i gångtakt på 15 minuter.

Svartvit boll och gulbrun dryck.

Äntligen fredag.

att vara vaken med dig ger mig mer energi än att sova.

när hjärtat nästan brister av kärlek

jag är så kär så kär, i Lennart. och möjligen lite i personen som gav gav mig denna underbara upplevelse nu när jag förstår den bättre än för 5 år sen. Lennart fyller mitt hjärta med kärlek och glädje, och får mig att längta efter kärlek.

när det pirrar i magen av lycka

om det är något man ska lägga tre timmar till är det att se den bästa kortserien som någonsin har gjorts. det verkligen pirrar i magen när man ser den, man blir glad glad glad.
andra studer blir man arg men mest blir man glad. så snälla lägg tre timmar till denna underbara serie.

ja just det, leende guldbruna ögon heter den :)

Gul var färgen som skulle lysa upp hennes tillvaro.

jag är helt såld på färgen gul just nu. hela min lägenhet har ett genomgående gult tema men mest gillar jag mitt vardagsrum, speciellt när solen lyser in genom fönstret.

golvlampa: Röda korset mariedal, senapsgulfotölj: Secondhand som jag fått av bror, Gula gardiner: Nestors, Gula hängande ljuslykor: Village Umeå

att måla någonting ljustbrunt vitt.

när jag flyttade från syrrans lägenhet i luleå hit till umeå fick jag med mig vissa möbler som hon inte längre skulle ha. bland annat ett köksbord från 70talet med fyra stolar (som inte hör till bordet men passar ändå), en tv och en jätte ful tv bänk från ikea. eller den kanske inte är så jätte ful den jag tycker verkligen inte om möbler i ljust trä. jag har länge tänkt måla den så när jag i sommar flyttade en gång till tyckte jag att det var dags. nu ser den faktiskt helt okej ut, tänk vad lite färg kan göra.

väntan är äntligen över.

nu har jag åter igen en dator, underbart!
har inte fått tillbaka min dator då dom vägrade betala för att fixa den (herregud vad jag har varit arg och bråkat). så nu sitter jag på en alldeles ny och bara njuter. det är en vän som hjälpt mig att intallera allt man kan behöva och även fyllt på den med olika filmer, serier, bilder och musikvideos man måste se. jag har även lyckan att ha Zelda på datorn, ett spel som jag aldrig spelade när jag var liten då det var före min tid. nu kan jag knappt slita mig bort från det för att laga mat.

Nu: Spela Zelda
Sen: Ut och jogga
Ikväll: Baka muffins