morfar

varje gång jag ser en liten farbror med keps tänker jag på min morfar, min fina morfar. han var en retsticka och jag kan tycka att mina kusiner (på den sidan), mina syskon och även jag har alla drag av hans personlighet. han brukade flytta tallriken någon cm när mormor hade dukat bara för att han visste att hon blev irriterad och flyttade tillbaka den. och då var det bara att göra samma sak igen tills det var dags att äta. han var lite motsträvig och skulle ofta tycka tvärt om. som att alltid sockra sylten för den var alltid för sur eller som att på mormors kalas när det serverades smörgåstårta påstå att han slutat tycka om räkor när mormor skulle ge honom en bit av den tårtan.
han var inte bara en retsticka och motsträvig utan han var en riktig naturmänniska. vi har tittat på fåglar tillsammans för att sen slå upp dem i fågelboken. vi har fiskat tillsammans och kastat tillbaka alla "surmörtar" vi fick. vi har plumsat i snön för att grilla korv i skogen. allt detta är jag så otroligt glad att jag har med mig. vi har även varit på bäverspaning, vilket är mycket spännande.
min morfar dog för 2,5 år sedan, det var tungt och många dagar är det fortfarande det. jag har haft tur när jag växte upp att ha en sådan pigg morfar och vi barn har spenderat mycket tid i mormor och morfars gröna hus. jag saknar honom, en god vän till mig sa en gång att det är ingenting dåligt att sakna någon, det är faktiskt någonting bra. man saknar personer som man tycker mycket om.

Jag har det allra finaste fotot av morfar i min lägenhet. jag kan tycka att han ser ut som en filmstjärna när jag ser på fotot. när jag tänker på min morfar tänker jag inte på de sista månaderna, jag tänker inte den sjuka. jag tänker på allt han har gett mig och alla underbara stunder vi fått med honom. jag kommer troligen alltid sakna honom, men det gör ingenting han är värd det.

Selfrid Samuel Selberg <3
9 oktober 1923 - 1 april 2009