äkta kärlek

eftersom jag inte har lagt in någonting på min dator så består allt av lite hemliga saker som jag förväntas tycka om. fick ett spel som jag föll handlöst för som jag nu nästan inte lyckas slita mig från. zelda - link to thepast, säkert ett spel som många har spelat i sina ungdomsdagar men inte jag. jag är nog från fel generation eller så nöjde jag mig helt enkelt med att spela super mario. det betyder ju iochför sig bara att jag kan njuta av att hitta alla hemligheter i spelet i vuxen ålder.
jag och spel tycker väldigt mycket om varandra eller jag har svårt att göra så mycket annat när jag har hittat ett spel jag tycker om. jag tycker nog inte om spelet hela tiden, speciellt inte när jag kör fast. man kan säga att jag är i en djup kärleksrelation med zelda (inte prinsessan utan spelet) vi bråkar och jag blir jävligt förbannad och måste gå ifrån för att lugna ner mig men vi hittar alltid tillbaka till varandra. zelda ger mig så mycket glädje och lycka, jag skulle nästan vilja påstå att det är äkta kärlek och att vi kommer älska varandra föralltid. men sånt vågar man nästan inte hoppas på.